Mastino Napoletano

Ja så är det bokstaven M och då kommer jag naturligtvis att tänka på mina år med rasen Mastino Napoletano, som jag blev helt förälskad i år 1989 på Världsutställningen i Köpenhamn.

Fotot tog jag på Fazios pappa Arno som blev världsvinnare på Köpenhamnsutställningen, jag åkte ner till dem en vecka efter utställningen, (de bodde strax utanför Paris) och tingade en valp efter Arno.


Här ovanför ses vår Franska import från kennel des Mines Du Roi, det var hans pappa som blev världsvinnare på Köpenhamns Världsutställningen 1998, Fazio hade mycket av den gamla typen i sig och sina gener, en frisk och sund Mastino som sprang som en Gazell, blev oxå Int. Champion och ställdes ut ofta och hade inget emot andra människor, han visades även som veteran.

Bilden ovan, vår första import var ifrån Italien så klart och inköpt av den då mest kände uppfödaren Mario Querci som hade kennel di Ponzano. En underbar tik som tyvärr blev starkt påverkad av sin tid i karantän, som ju då var ett nödvändigt ont.
Hon var som en saga från dag ett och älskade oss till hunda procent, hon blev väl lite av en legend i Mastino kretsar eftersom hon var ett vackert och lite mer typat exemplar av rasen. Här ovan ses lilla Flora när jag hämtat henne på flyget i Danmark då hon kom från Italien. Vi fick tack och lov besöka henne i karantänen så det gjorde vi så ofta vi kunde.
På bilden nedan är hon en amper gammal dam : )


..och här med sin andra valpkull.

Det var otroligt skoj med allt som rörde rasen, eftersom det inte fanns något innan här, så den första svenska rasinformationen fick jag fram ganska snart och delgav blivande valpköpare.
Åkte ner till Neapel för att vara med på en Mastino utställning och åt pizza i Grotta Azurra uppfödarens pizzeria, på utställningen pratade jag med Vandoni känd som domare för rasen och han hade precis gett ut en bok om rasen som han skickade till mig så småningom.

Här ordnade man så att rasen kom med i en domarkonferens + att jag fixade ett raskompendium till domarna och att rasen fick sitt rätta namn Mastino Napoletano i stället för Neapolitansk Mastiff och att en rasklubb kom i gång.

Ja det var mycket av det goda och i dag kan man knappast fatta att man orkade med allt, men så
är det ju när man verkligen tycker om vad man sysslar med.



från första kullen lille Kalle som exporterades till Nya Zeeland,
där han användes i avel och ett par valpar kom till Australien, och finns fortfarande i den kennelns avkommor.

köpte senare in en till hane ifrån Italien Balengo del Vittoriale.

och efter honom fick vi valpar där jag behöll Minnie en urmysig tik som man lätt kunde åka runt med på utställningar med och mycket social var hon.Hon blev multichampion.

och här är ett par valpar i från hennes valpkull. Vår allra sista Mastino var Puma till vänster
som blev 8 år.